Lite slapp...

... i soffan. Datorn i knäet. CSI på TV:n. Bea-Li har somnat.
Jocke och Noelle är på väg hem från landet.



Gud, vad skönt det är ibland att bara sjunka ner och bara få vara. Inga måsten, mer än att borsta tänderna innan man går och lägger sig.
Skönt!
Bea-Li och jag har haft 3 dagar själva hemma, medans Jocke och Noelle varit på landet. Jocke är pappaledig hela sommaren! Kul för honom!

Vi har iallafall haft det riktigt mysigt. Inte lagat mat en endaste kväll. Vi har picknickat, eller ätit ute på restaurang! Bea-Li har fått bestämma, så det så!

Idag var vi och träffade finaste Jenny, som ska gifta sig i augusti! Vi var med och provade hennes brudklänning. Sen gick vi till TGI Fridays och smaskade och snattrade.

Imorgon kommer en kär vän från Barcelona, Joje, och hälsar på. J....r vad roligt! Det var flera år sen sist nämligen!!!

Så längtar jag förstås efter lilla Noelle. Gud, vad jag ska krama den där lilla kroppen, och gosa in hela ansiktet i hennes varma lilla nacke. Tror att hon kanske får sova hos mamma inatt... ;)

Tro nu inte att jag inte saknat Jocke, för det har jag! Men på ett mer kontrollerat sätt. Det kanske räcker med en gosig kram och några pussar, sen får han gärna ligga på sin sida av sängen! ;) hahaha!!!

Skönt med fredag imorgon!
Lördag blir det 30-årskalas, 5-årskalas och ett 6-årskalas.
Jag och Noelle väljer 30-årskalaset. Bea-Li och Jocke får komma lite senare, efter deras kalas.

Här är 30-åringen, Lina, med Bea-Li när hon är 1 år.



Hittade en gammal bild på alla fina nea-tjejer (vår teatergrupp)


Lina, Ingela, jag och Jenny.

Tror att bilden är från 2005. 6 år sen. Hjälp vad tiden går!
Sedan dess har 2 av oss blivit mammor, en ska bli mamma i höst, en har tagit sjuksköterske-examen.
Teater nea har turnerat runt i både Sverige och utomlands! Vi har fått en kulturpeng, på en rejäl hacka, för vårt nästa projekt!

Känns jäkligt häftigt att vi har gjort detta helt själva. Vi grejade det.
Vår gemensamma dröm om att få jobba med varandra, ha roligt, inspirera och beröra andra och få spela teater på vårt sätt, med våra regler.
Det trodde man inte när vi första gången träffades i en teatersal och vi trampade runt i salen i olika riktningar för att "ta in varandra"

Stolt som en tupp är jag över teater nea och mina tre väninnor som alltid får mig att känna att jag vill ge 110 procent. De får min kreativa ådra att pumpa. De får mig att utmana mig själv, och våga lite mer. De ger mig sån energi. De ger mig så fantastiskt mycket!
Inte minst en vänskap, som är värd mer än någon Oscar-statyett någonsin!

Ge inte upp på era drömmar, de kan besannas,- fast på ett sätt du kanske inte hade tänkt!


Kram och godnatt!

Kommentera här: