En liten fot...

... i min hand är LYCKA.



Varje kväll ligger jag och håller Noelles fot i min hand när vi ska somna.
Det är som en liten stressboll. All oro försvinner och jag tänker bara på hur lycklig jag är som har så fina tjejer i mitt liv.

Tänk vad en liten baby-fot kan göra!

Hej från soffan!



Efter lite lunch fick Noelle så mycket energi att hon orkade sitta med mig i soffan och titta på lite barn-TV.



Men efter 4 blöjbyten blev hon snart trött igen...



Så nu sover hon sött.



Jag ska ta itu med det här:



Det hänger tvätt överallt.



Men först "ska jag bara..." ;)

Kram!

Åt rätt håll...

Känns som Noelle börjar bli bättre nu. Hon har fått upp aptiten och äter lite.
Tyvärr rinner det fortfarande ut i andra änden, men snart så!!

Imorgon ska jag äntligen till jobbet! Jocke är hemma imorgon. Känns som man varit inlåst ett par veckor, så det ska bli skönt att komma ut!

Måste visa er de här fantastiska bilderna av Irina Werning:









Back to the future kallas utställningen. Hon har låtit samma personer imitera sig själva när de var små.
Så rolig idé!

Apropå bilder från förr. Så här såg det ut utanför vårt fönster i maj 2010:



Visst är det fint med alla gröna prunkande träd! Vårt lilla franska torg.

Så här ser det ut idag, februari 2011:



Alla träd är nersågade, och vi bor mitt i en byggarbetsplats.
Allt jag kan säga är: JÄVLA CITYBANA!!!

Excuse my language, men jag blir så förbannad när de tar bort allt det vackra gröna vi har i innerstan, bara för att bygga en citybana för att de som bor utanför stan ska kunna ta sig fram så friktionsfritt som möjligt. Vad gör några kapade trän på vägen? För en sån som mig, som försöker se det vackra i det lilla, gör det en hel del. Visst, det är en bra idé i sig, men placera ut stationerna på ställen där man inte behöver förstöra för de som bor i innerstan med träd utanför fönstren. Varför kunde man inte förlagt den mitt i Vanadisrondellen? Där är det ändå bara en gräsmatta, som ingen utnyttjar!



Nej, vi lägger den utanför Matteuskyrkan, mellan alla hundraåriga hus, och tar bort det lilla prunkande torg där äldre brukar sitta på bänkarna och samtala, och där de små barnen i husen lär sig cykla.
För att inte tala om allt oljud. Behöver inte gå in på det, tror ni förstår. De spränger och borrar en tunnel, enough said.

Som sagt: JÄVLA CITYBANA!!!
Snart står det en uppgång här utanför istället för de fina träden.
Inte okej alls.

Skönt, nu fick jag ur mig det.

Idag fick Bea-Li gå till dagis. Tror ni hon var GLAD?!!! Hon var så uttråkad igår, stackaren. Hoppas bara Noelles mage håller sig lugn när det blir dags att hämta henne...

Solen skiner från en klarblå himmel, jösses vad det kryper i kroppen.

Nu ska jag se om Noelle ska vakna snart, hon är så trött, lillan.

Vi hörs snart!