Stackars Noelle (och oss...)

Noelle är frustrerad.
Så frustrerad att hon skriker, slänger saker, slår, sparkar, hoppar, drar i hår och gråter om vartannat.
Vi står handfallna bredvid och undrar när det ska sluta?



Var Bea-Li så här?
Är det för att hon inte riktigt kan kommunicera?
Vi tycker ju att det händer saker hela tiden, hon hittar en massa ord som inte kunde säga dagen innan.
På hennes förskola är de fantastiska på att lära ut teckenspråk samtidigt som de lär dem orden, så när Jocke häromkvällen gjorde tecken för gris, sa hon helt självklart: -Gijs!
Va? Vi höll ju på att storkna! Lilla Noelle, hon börjar bli så stor!

Hoppas iallafall att det är en fas, så det inte är ett personlighetsdrag! Hjälp oss, isåfall!!!!
Det börjar bli lite drygt nu...

Men nu är det påsklov för familjen Laurén!
Imorgon åker vi till Linköping.
Det vankas umgänge med familj och goda vänner! Fantastiskt!

Förra veckan var det maskerad-kalas, (ja,en massa 5-åringar som dansar till "In the Club", medans föräldrarna suckar och uttrycker,: gud vad stora de blivit, det dröjer inte länge förräns de är tonåringar och vill bli hämtade från sena disco-kvällar):



Mys i Haga-parken:



Lite slappt häng på baksidan (ja, våra barn är rännstensungar):



Fast inte bara häng. Bea-Li tränar för fullt med att cykla utan stödhjul. Än har det inte släppt, men hon cyklar själv, utan att veta om det ;)

Kram på er!

Kommentera här: