Den årliga vernissagen...
Bea-Li's avdelning hade utställning idag.
Har fotat med min iphone, så bilderna blir kanske inte lika bra som annars, men what the heck...
Det var jättefint!
Alla föräldrar satt ute och drack kaffe och åt äppelkaka efteråt.
Måste säga att vi har en jättefin sammanhållning. Det är inte alls krystat eller jobbigt att gå på sådana här tillställningar. Det betyder mycket. Tycker det är så skönt att känna så. Att man faktiskt kan lära känna varandra genom sina barn!
Igår träffade jag Lina och Richard med deras lilla Frank!
Han är så fin, den där Frank! 1 månad har han hunnit bli.
Man fattar faktiskt knappt att ens egna barn varit så små. Samtidigt kommer jag ihåg den där lilla bubblan man levde i.
Det var vi mot världen. Allt som betydde något fanns ju här. Det som hände därutanför berörde inte oss.
Vilken märklig känsla det var. Märklig, men behaglig. Så full med kärlek. Så självklar.
Den känslan kan vara viktig att plocka fram ibland!
Kram, och godnatt!