Det som började så bra...
... slutade i en smärre katastrof...
Så här ligger det till;
Jocke åkte på Kickoff med jobbet till Schweiz i torsdagsmorse. Jag är hemma med barnen.
Sent på fredag kväll kommer mina föräldrar för att hålla mig lite sällskap och passa på att träffa tjejerna.
Frid och fröjd, ( eller det är väl synd att säga, klart de bråkar och tjafsar och att jag får nå't psykbryt och skäller på dem, men i det stora hela :)... ) Noelle vaknar 05.00 på lördag, och då var det morgon - dags att gå upp, fanns inget alternativ...
Vi går till lekparken, käkar lunch på stan och fikar.
Sen åker de hem på lördagkvällen. Tjejerna somnar, jättetrötta efter en dag med mormor och morfar.
Jag går och lägger mig kl 22.
22.20 vaknar Noelle. Hon är ledsen. Tar upp henne och lägger henne hos mig. Märker att hon hulkar till lite. Slänger mig upp ur sängen, upp med Noelle, springer till toa. Men det händer ingenting. Tar med henne tillbaka, läger henne på några handdukar utifallatt...
Så ligger vi där.
Noelle vrider och vänder på sig, och gråter lite, hulkar lite. Jag ligger där och bara väntar på att nå't ska hända, eller inbillar jag mig? Men jag vet ju innerst inne att hon ligger och mår illa, vet ju precis hur det är när man ligger och kämpar mot illamåendet.
1 timme senare, när jag precis börjar somna in kommer det.
Spya i sängen, över Noelle och mig.
Springer in med Noelle till toaletten, där hon får kräkas klart, in i duschen, skölja örat och håret rent från kräka, sen hämta sängkläder som måste sköljas, skura bäddmadrassen, bädda rent och samtidigt trösta en ledsen tjej.
Ett nytt försök.
Hinner inte mer än att lägga oss förräns nästa kaskad kommer. Även om jag tyckte att jag var snabb, hinner Noelle få över sig och översta lagret av skydden i sängen.
In med Noelle igen och samma visa upprepar sig...
Vi slänger oss i sängen, helt utmattade. Nu är klockan närmare 03.00.
Men vi somnar och sover tills Bea-Li kommer in kl 08.00! Nästan rekord! Tack för det Bea-Li!
Nu är Noelle pigg, fick lite vätskeersättning och rostat bröd til frukost.
De sitter och pysslar.
Så-
dagens status:
Noelle har lite feber.
Noelle är trotsigare än en 3 åring.
Noelle är ty-känslig.
Noelle känns ett par kilo lättare.
Bea-Li blir avundssjuk när jag bär på Noelle och säger att jag inte tycker om henne.
Jag är löjligt trött.
Undrar om det "bara" var det där inatt som kom upp, eller kommer det mer????
Bea-Li är på "jag ska bråka lite med lillasyster-humör"
Min gnäll-gräns är lika med noll. ( Funkar inte alls att räkna till tio...)
Tvättmaskinen luktar kräks och är överhettad.
Kaffebryggaren går varm för att jag ska överleva den här dagen.
Jag är orolig att Bea-Li ska bli sjuk.
LÄNGTAR EFTER JOCKE!!! Snäääälla kom hem snart!!!!!!
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Vilken skillnad det är att vara 2 om sånt här, än att stå där själv med hela sörjan att ta hand om. En eloge till alla ensamstående mammor och pappor därute!
Tack gode gud, så vaknade aldrig Bea-Li, då kunde vi snackat om katastrof!
Nu drömmer jag mig bort. Våren har kommit till New York. Snart är den här!
Nu kan det bara bli bättre...
Kram!
Så här ligger det till;
Jocke åkte på Kickoff med jobbet till Schweiz i torsdagsmorse. Jag är hemma med barnen.
Sent på fredag kväll kommer mina föräldrar för att hålla mig lite sällskap och passa på att träffa tjejerna.
Frid och fröjd, ( eller det är väl synd att säga, klart de bråkar och tjafsar och att jag får nå't psykbryt och skäller på dem, men i det stora hela :)... ) Noelle vaknar 05.00 på lördag, och då var det morgon - dags att gå upp, fanns inget alternativ...
Vi går till lekparken, käkar lunch på stan och fikar.
Sen åker de hem på lördagkvällen. Tjejerna somnar, jättetrötta efter en dag med mormor och morfar.
Jag går och lägger mig kl 22.
22.20 vaknar Noelle. Hon är ledsen. Tar upp henne och lägger henne hos mig. Märker att hon hulkar till lite. Slänger mig upp ur sängen, upp med Noelle, springer till toa. Men det händer ingenting. Tar med henne tillbaka, läger henne på några handdukar utifallatt...
Så ligger vi där.
Noelle vrider och vänder på sig, och gråter lite, hulkar lite. Jag ligger där och bara väntar på att nå't ska hända, eller inbillar jag mig? Men jag vet ju innerst inne att hon ligger och mår illa, vet ju precis hur det är när man ligger och kämpar mot illamåendet.
1 timme senare, när jag precis börjar somna in kommer det.
Spya i sängen, över Noelle och mig.
Springer in med Noelle till toaletten, där hon får kräkas klart, in i duschen, skölja örat och håret rent från kräka, sen hämta sängkläder som måste sköljas, skura bäddmadrassen, bädda rent och samtidigt trösta en ledsen tjej.
Ett nytt försök.
Hinner inte mer än att lägga oss förräns nästa kaskad kommer. Även om jag tyckte att jag var snabb, hinner Noelle få över sig och översta lagret av skydden i sängen.
In med Noelle igen och samma visa upprepar sig...
Vi slänger oss i sängen, helt utmattade. Nu är klockan närmare 03.00.
Men vi somnar och sover tills Bea-Li kommer in kl 08.00! Nästan rekord! Tack för det Bea-Li!
Nu är Noelle pigg, fick lite vätskeersättning och rostat bröd til frukost.
De sitter och pysslar.
Så-
dagens status:
Noelle har lite feber.
Noelle är trotsigare än en 3 åring.
Noelle är ty-känslig.
Noelle känns ett par kilo lättare.
Bea-Li blir avundssjuk när jag bär på Noelle och säger att jag inte tycker om henne.
Jag är löjligt trött.
Undrar om det "bara" var det där inatt som kom upp, eller kommer det mer????
Bea-Li är på "jag ska bråka lite med lillasyster-humör"
Min gnäll-gräns är lika med noll. ( Funkar inte alls att räkna till tio...)
Tvättmaskinen luktar kräks och är överhettad.
Kaffebryggaren går varm för att jag ska överleva den här dagen.
Jag är orolig att Bea-Li ska bli sjuk.
LÄNGTAR EFTER JOCKE!!! Snäääälla kom hem snart!!!!!!
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Vilken skillnad det är att vara 2 om sånt här, än att stå där själv med hela sörjan att ta hand om. En eloge till alla ensamstående mammor och pappor därute!
Tack gode gud, så vaknade aldrig Bea-Li, då kunde vi snackat om katastrof!
Nu drömmer jag mig bort. Våren har kommit till New York. Snart är den här!
Nu kan det bara bli bättre...
Kram!