Good friends...
Så här såg det ut hemma hos oss i lördags:
Tjejerna lekte och stojade runt.
Vi åt middag och slappade i soffan framför melodifestivalen.
Härligt med tid med goda vänner och 4 tjejer som leker så bra ihop!
Just nu sitter jag och väntar på Jocke, som varit i Belgien i 2 dagar. Egentligen skulle jag bara vilja gå och lägga mig, men får väl anstränga mig lite.
Tjejerna sover. Bea-Li vill helst somna på soffan, men det får hon bara göra på helgerna har vi sagt.
Tror att det beror på att hon är lite mörkrädd.
Hon frågade: Snääälla mamma, jag kan väl få somna på soffan, då är du världens bästa mamma?!
När hon frågade igår, så sa jag: okej då.
Då blir det frid och fröjd.
Men idag kunde jag ju inte säga ja igen, hur skulle det verka liksom? Att hon alltid får som hon vill?
Nej, banne mig. Jag måste visa att vi menar det vi säger. Så, chop, chop in och natta i egna sängen. God natt, älskar dig! Stänger dörren. Hmm, det där gick ju finfint.
Tills...
Snabba fötter springer över golvet, dörren öppnas och Bea-Li kommer ut med tårar som rinner från de stora blå ögonen.
- Mamma, du kan ju inte stänga dörren och inte ha lampan tänd, jag blir jätterädd då.
(Jag hade låtit lampan vara tänd, men inte tillräckligt.)
Stackars krake, jag får ju sån ångest att jag nästan börjar lipa själv. Då har hon legat därinne i 5 minuter och inte vågat gå upp ur sängen!!
Ja, man kan visst inte vara världens bästa mamma varje dag...
Världens bästa döttrar!
Nu rasslar det i nyckelhålet!
God natt!
Tjejerna lekte och stojade runt.
Vi åt middag och slappade i soffan framför melodifestivalen.
Härligt med tid med goda vänner och 4 tjejer som leker så bra ihop!
Just nu sitter jag och väntar på Jocke, som varit i Belgien i 2 dagar. Egentligen skulle jag bara vilja gå och lägga mig, men får väl anstränga mig lite.
Tjejerna sover. Bea-Li vill helst somna på soffan, men det får hon bara göra på helgerna har vi sagt.
Tror att det beror på att hon är lite mörkrädd.
Hon frågade: Snääälla mamma, jag kan väl få somna på soffan, då är du världens bästa mamma?!
När hon frågade igår, så sa jag: okej då.
Då blir det frid och fröjd.
Men idag kunde jag ju inte säga ja igen, hur skulle det verka liksom? Att hon alltid får som hon vill?
Nej, banne mig. Jag måste visa att vi menar det vi säger. Så, chop, chop in och natta i egna sängen. God natt, älskar dig! Stänger dörren. Hmm, det där gick ju finfint.
Tills...
Snabba fötter springer över golvet, dörren öppnas och Bea-Li kommer ut med tårar som rinner från de stora blå ögonen.
- Mamma, du kan ju inte stänga dörren och inte ha lampan tänd, jag blir jätterädd då.
(Jag hade låtit lampan vara tänd, men inte tillräckligt.)
Stackars krake, jag får ju sån ångest att jag nästan börjar lipa själv. Då har hon legat därinne i 5 minuter och inte vågat gå upp ur sängen!!
Ja, man kan visst inte vara världens bästa mamma varje dag...
Världens bästa döttrar!
Nu rasslar det i nyckelhålet!
God natt!